På begäran skall jag nu göra ett litet graviditetsinlägg, ni som inte är intresserade kan vänta på följande inlägg :)
I skrivandets skede är jag i vecka 26 (25+5) och har igår för första gången insett jag upplevt "braxton hicks" eller förberedande sammandragningar. Först trodde jag bara att babyn tryckte hårt mot magen, men då hela magen blev hård som sten insåg jag att det nog inte kunde vara babyn, så enorm är hon inte ännu. Ni kan ungefär föreställa er att någon trycker magen utåt så det känns som om den skulle stretcha, samtidigt som den blir hård.
I övrigt har jag kommit väldigt "lätt" undan gällande min graviditet (knacka knacka i trä). Fram tills nu är det största som stört mig hormonerna och deras eget liv. Det är inte alltid lätt i min närhet, speciellt inte om mannen inte riktigt kan förstå sig på graviditetens härliga baksidor. Men sen igen kanske det är för mycket begärt de skall helt begripa vad som händer med kroppen, eftersom man inte ens själv alltid förstår det. Magen blir större, javisst, men tänk på alla organ som flyttar på sig och påverkar i sin tur både psykiskt och fysiskt.
Trötthet kan jag inte säga mig vara närmare bekant med, Lari tar mer tupplurer och är tröttare än mig sådär generellt :) På kvällarna då jag märker kroppen jobbat hårdare somnar jag rätt tidigt förstås.
Illamående - har spytt en gång under graviditeten, och det var för att jag åt blåbär till morgonmål på tom mage. That's it.
Sen har man ju märkt av graviditeten på andra små sätt också, men jag besparar er de små intima nackdelarna med baby i magen - ni lär höra om allt det där när ni själva väntar barn eller skall bli pappa. :)
Det senaste jag nu börjat märka av är förstår att jag blivit långsammare och lättare andfådd i t.ex. trappor. Vem skulle sen igen inte det med en 800g liten i magen, och 7 kilos tillökning? Det där med viktökning är spännande, enligt mitt BMI är normalvikuppgången omkring 12-14 kg. Det vill säga det kommer troligen att komma till, dock har dessa 7 kg inte märkts nämnvärt, kanske det är vätskan etc..människokroppen är ett roligt mysterium!
Ryggont har jag haft några gånger, speciellt i svanken, efter att ha gått flera timmar på stan och shoppat eller gjort något lite mer aktivt. Det har jag mig själv till stor del att skylla - vet jag börjat trycka magen ut och ryggen in då magen blivit tyngre, dvs. det man inte skall göra. Måste jobba på ryggposition här inom framtiden..
(På bilden magen då vi kom till Montreal, omkring vecka 15)
Det bästa av allt? Du känner hur babyn sparkar och kommunicerar varje dag. Det är både en underbar och skrämmande känsla. Plötsligt står man inför en hel ny situation och man vet att det inte är länge kvar tills våra liv kommer att förändras förevigt. Visst låter det dramatiskt? Men så är det ju - nu kommer det ett litet oskyldigt barn till i världen och det blir vårt ansvar att göra henne till en väluppfostrad och god medborgare. Inte konstigt på att hormonerna går på högvarv ibland :) Det är nog tur det ändå är 9 månader man har på att förbereda sig - det behövs nog. För att inte prata om alla införskaffningar man måste göra, trots babyn är så liten och oskyldig behöver hon en massa grejs för att överleva. Men hey - who am I kidding? Jag älskar att shoppa till småbarn :)
Frågor? Låt det komma bara..