Att uppskatta livet
Herregud vad tårarna forsar. Kanske är det delvis pga. graviditeten, men de texter jag nyss läst kan inte frambringa någon annan reaktion. Kom in på en sida, där många olika kvinnor skriver om sorgen efter att de förlorat barn/make/mormor/syskon. Det är så rörande, så fint skrivet. Då jag läser deras historier, förundrar jag mig över hur lätt man klagar på saker, helt i onödan. Det kunde alltid vara värre. Läs dessa på egen risk. Jag för min del tycker inte att läsa om tragiska händelser är självplågeri, utan tvärtom..om man inte uppskattat allt i sitt liv innan gör man det desto mer efter detta. Gud vad jag älskar alla människor i mitt liv, min familj, min sambo och vänner..Jag kanske inte visar det alltid tillräckligt, men ni är guld värda!
För att läsa artiklarna, tryck HÄR. Bloggaren Dolce Bambinas sida. Hon förlorade sin dotter i maj i cancer, då hon bara var 6,5 år. Rörande. Så rörande.
Min ängel är min mormor, som jag vet är min personliga skyddsängel..
kommer aldrig att glömma dig!
Sarah McLachlan med sången ANGEL. Sången som alltid får mig att lipa. Så otroligt vacker sång.
Jepp, jag är känslomänniska..i all sin prakt.
Kommentarer
Postat av: Daniela
Det är en av mina favoritlåtar, så otroligt fin. Och ja, jag börjar också lipa när jag lyssnar på den. Jobbigt då när jag kan lyssna på den om och om igen :) Hoppas att hemresan går bra! Kram
Trackback
