"Nybörjarmorsa"
Känner så igen det där :) Första dottern sov från 6 veckor ålder hela nätter, så gott som alltid. Sen då lillasyster föddes så blev det mycket mindre sömn, men nog mer än de flesta barnfamiljer. Jag försökte då komma ihåg att det här är normalt, det var första barnet som sov onormalt bra :) Men visst funderar man att vad är det för fel då man inte är van att de gråter. Som tur är så är tredje barnet som första så man får sova gott om nätterna. Tror inte ens att jag vet vad det betyder att ha vaknätter då man har småbarn... ;)
Ja, man kan skatta sig lyckligt lottad. Tror heller inte jag kan ha sådan tur två ggr i sträck, så sen då den dagen nalkas för nr 2 måste man nog förbereda sig på mera vakna nätter..
Jag brukar ofta hålla mig lite tillbaka med att berätta hur bra vi haft det, eftersom jag vet hur kämpigt många i sin tur har det. Men sen igen måste man ju nog också få dela sin glädje..det hör väl till finska mentaliteten att vara lite försiktig med sådant som kan uppfattas som "skryt"..?!
Klart man ska få skryta! Och även om Edith hade kolik sina första 4 månader, så blir jag fortfarande helt till mig om hon skriker nu.. och då var vi alltså vana med minst två timmars opera varje kväll. Tur nog så har hon sovit bra på nätterna efter det. Skrik är aldrig najs!
Ps. Vet du vad jag brukar "skryta" om? Att jag som mamma klarade koliken! ;)
jag lyfter hatten för dig Sarah och tycker du är supermamma! Du har all anledning att skryta.
Det är ju mer vanligt med att man berättar om sina bekymmer än om hur bra t.ex. ungen sover..du kan ju själv gissa blickarna om jag skulle stoltsera in i dagis etc och nöjt berätta min tös sover 13-14h nätter sedan flera månader.. :) Men då har hon ju inga tänder än..så månne jag inte får mina natt-utmaningar förr eller senare (och då man nästa dag sen har jobb kommer säkert att ge behov till en kopp kaffe..eller fem:))
Sköt om er! E är så söt och duktig dam, i sina bästa år (ja, ett år börjar väl närma sig snart för er..)
Vet precis vad du menar! Här i veckan vaknade Ida från sin dagssömn med världens värsta raivare, hon var helt otröstlig. Själv kände jag mig helt handfallen när hon inte ville lugna ner sig - oftast är hon ganska lätt att trösta när hon blir ledsen, men det här var helt annorlunda... Undrar ännu också vad det var som gjorde henne så upprörd. Så man känner sig nog som en nybörjare med de här bebissakerna många gånger!
h. Jessica (som har börjat med en blogg nu i alla fall, ska se om mitt bloggande nu blir till något!)
