Läkarbesök i Montreal

Idag har jag varit på första ordentliga läkarbesöket här i Canada. Jag småler fortfarande för mig själv då jag tänker på denna upplevelse. Det var alltså frågan om en privatklinik, eftersom jag inte har något lokalt sjukförsäkringskort.. Läkaren och hans sköterska var mycket trevliga, inget snack om saken, men det hela var på något sätt så, tjah, nordamerikanskt? Som man sett på tv..  
Först skall man gå via sjuksköterskan och snacka lite, likledes tog hon min vikt och blodtryck. Sedan blev jag skickad till läkaren, som satt där med helt vanliga kläder (ingen vit rock eller så..) och såg ut att ta det lugnt. Lite småsnack om dittan dattan, varefter jag fick förklara varför jag var där. Nåväl, han skulle kolla på mina lungor och jag var i färd att klä av min blus framför honom. Han var dock snabb att skicka mig till rummet brevid för att byta om! Jag undrade vad han riktigt menade. Fram drar han en blå "sjukhuskappa", ni vet, sådan där som alla amerikaner alltid har i alla sjukhusscener, med rumpan som syns bakom. Underkläderna fick jag ju hålla på mig, men tydligen skall man inte exponera sina bröst eller andra behagligheter framför läkaren i onödan. Lungorna lyssnade han på, men ovanpå (!) den blåa utrustningen. Hörs det inte sämre igenom? 
Det var även första gången någon knackade på mitt knä (med en sån där "hammargrej") för att kolla mina reflexer. Då han inte hittade måttbandet med meter-systemet gick han efter sjuksköterskan, som snällt kommer in och gräver i hans lådor och ger honom ett. Service till 100 %. Hemma i Finland skulle jag nog ha varit ut genom dörren redan länge sedan, där går ju allt i snabb och effektiv takt. Här får man lite personligare känsla och visst kändes det trevligt, men sen visste man ju hela tiden att kostnaderna för besöket tickade uppåt..
Fick även göra ett kissprov (kollar att man inte har socker eller annat skräp i det). I handen fick jag en burk och fick direktioner till toaletten. Döm min förvåning då jag kommer till en stor allmän toalett, med inte ens en handdusch att tvätta sig :) För att inte tala om hur lustigt det kändes att gå med sitt eget kiss tillbaka genom korridoren. 
Måste säga det kändes riktigt trevligt och roligt att få se hur det gick till på en privat klinik här i jämförelse med hemma (ni som känner mig vet att jag har erfarenhet av detta..). Räkningen på 300 dollar kanske inte var den roligaste, men nu har man iallafall sinnesro att allt för tillfället är riktigt bra med graviditeten och eftersom lungorna var rena torde det bara vara astman/flunssan som gör livet lite jobbigare för mig alltid då och då. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0