Mumintrollet

I ärlighetens namn är jag rätt nere och having the bluuuuues, och skulle verkligen behöva uppeppning och lite kommentarer av er mina kära läsare och vänner. Det är plötsligt så mycket som händer och tankar som malar i huvudet. Jag vet ni kommer säga att jag skall vara glad över babyn i magen och tro mig DET ÄR JAG! Hon ger mig ett leende på läpparna alltid då hon sparkar och säger hej till mamma..men det är inga lätta saker och även små yttre omständigheter kan få mig att brista i gråt. Usch vad det låter patetiskt då jag skriver ner det :) Nåväl men summa sumarum - fråga vad ni vill, fast många frågor..bara något som får mig sysselsatt! Vet ni, jag har varit här i Kanada redan i 10 veckor, säga vad sägas vill, men nog går tiden ändå rätt fort!