Mumintrollet

Att ta kritik

Som väntat så fick jag en kommentar på att jag skulle tillbaka till jobbet så tidigt.

Du är verkligen ingen "hönsmamma"... oj,oj arbeta så tidigt?!?! Varför inte njuta den tid du får och kan med Isabella?Kanske inte heller alltid handlar om hur duktigt den andra personen är som tar hand om barnen, men mamma e mamma. Vara med när hon tar dom första stegen, om jag tolkat rätt har hon inte ens ännu börjat vända sig. Men man går väl inte miste om någonting som man inte vet om. Förstår av ekonomiska själ ifall man MÅSTE. Alla gör vi olika, men varför är "alla" automatiskt hemma i 9 månader?!?

Jag säger bara i det här skedet att om jag vore rik och ekonomiskt oberoende hade jag nog väntat litet längre, alla gör vi som vi gör men jag litar på att jag är en bra mamma för det (och det är ju inte som om jag sätter henne på dagis..). Jobbet är som historialärare 23h/vecka. Ja, och så har hon ju faktiskt vänt sig från rygg till mage nu, det hade jag ju helt glömt säga. Det ser lustigt, klumpigt och sött ut.

Dock kan jag ju säga att visst fick jag först ett uns dåligt samvete över att jag får lite skit över mitt val, men vet ni - efter de där 9 månadernas hyfsade mammapeng faller inkomsten till 400 e / mån. Det är nog inget att hoppa jämfota av glädje över. Jag är väl ett undantag i regeln då - som både gillar att jobba och vara mamma! Man måste bara lära sig ta lite skit i livet, eftersom det alltid finns någon som skulle göra på något annat sätt. Hur trist skulle det inte vara om alla vore likadana?

Sen är det ju intressant det här med blogg, hur man lägger ut sitt liv på nätet (endel mer, endel mindre). Det finns så fruktansvärt mycket man inte delger och det är lätt man drar sina egna slutsatser av saker och ting. Men det är nog ändå roligt då ni skriver och säger rakt, för det är ju samtidigt ett roligt sätt att föra dialog. Samt att få besökarsiffror. Man får ju mer läsare av att provocera - rätt intressant faktum. Kanske något att tänka på? ;)

P.S Isabella har fått smaka på några teskedar riktig mat, och jag märker hennes energibehov stiger hela tiden (hon fyller 4 månader om en vecka). Småningom skall jag börja introducera mat vid sidan av mjölken så det blir klara rutiner. Sakta men säkert.

Hon e nog en söt tös, er Isabella! :) Verkar vara glad som bara den :) Angående jobbet tycker jag att var och en gör som det känns bäst och rätt. Enkelt :)

sötnos!! Vad annat kan man säga!?

Go mumintrollet!! Klart att du har rätt att gå på jobb om du vill! DU ÄR ABSOLUT INTE en dålig mamma för det! Ibland är de ju också så att mammor som har sysselsättning utanför hemmet, mår bättre, och därför orkar ta hand om sina barn bättre! 23 timmar i veckan är ju inte direkt mycket!! De är ju inte ens 80% som ofta är en lösning för arbetande mammor.



Jag tycker det är viktigt att alla gör sina egna lösningar om dessa saker!! Rätt lösning för en familj kan vara fel lösning för en annan, det finns inga absoluta sanningar i dessa frågor!



Sen har jag ju jobbat på dagis där vi också hade sådanadär småttingar på 9 månader! O min åsikt är att även dessa barn har samma förutsättningar och mår precis lika bra! Varför anses det alltid så hemskt att sätta barn på dagis? Trots vissa skräckhistorier på löpsedlarna, så är dagis faktist en trygg & strukturerad miljö för barn som blir omskötta av professionella inom området! Om man inte är bekväm med det, ska man ju inte sätta sina barn på dagis. Men jag anser att man inte heller ska dömma föräldrar som gör det!