Mumintrollet

Mellan vårt fönster och Montreal finns lite vatten, en konstgjord ö och en Formula 1-bana. Synen kvällstid är tiofaldigt mäktigare. (Sen finns det också en väg, som är enda minuset från att vara en full tia, men jag störs inte av ljudet så det är helt ok)

Sedan till dagens pinsamma bekännelser - jag bjuder gärna på mig själv, ni måste ju också få skratta åt mig emellanåt, Lord knows I do..

1) Jag har ingen ryggsäck och det blev tungt att bara bära datorn i handväskan. Som dessutom börjar snart gå sönder av tyngden (kan ju inte uppoffra det dyraste väskmässigt jag köpt, Longchamps svarta för 129 euro..och ja, för mig är det dyrt, det lär nog dröja innan jag sätter mer pengar på en väska..)

Slutresultatet: 

En ljusröd, tjejig, Montreal Canadiens ryggsäck. Sådan som skulle passa en tjej på årskurs 1. Jag är bra på impulsköp, och det måste vara hormonerna som spelar in att det här med ljusrött är väldigt lockande just nu..

2) Brev. Jag satt på Starbucks och läste bloggar. En av mina favoritbloggare skrev sin adress och sade hon gärna läser brev av hennes läsare. Plötsligt fick jag för mig att plita ner några rader (nåväl, det blev en A4) och berätta lite grann om mig och vad jag sysslar med. Och förstås att jag ser upp till henne, vem skulle inte det? 20 år och miljonär / kändis i Sverige i och med bloggen. Läs gärna mer om henne här: www.blondinbella.se

Det kändes coolt att skicka post från Canada till Sverige, men såhär i efterhand känner jag mig kanske lite som en "fjortis" :) Har jag nämnt jag ibland är lite impulsiv? Aijo, sidu det sade jag ju redan tio rader tillbaka. Nu börjar minnet svika också. Det är inte lätt att vara jag :) 

 

3) Pratade med min mage, eftersom det står i diverse tidningar/nät om graviditet att barnet hör och fäster sig vid ljud. Tänkte ge det ett försök. Kände mig rätt lustig då jag pratade "för mig själv" om vår planerade NY resa imorgon, och hur pappa är på jobb medan vi är här och tar det lugnt idag. Det där med orden "mamma och pappa" då man pratar om mig och Lari känns ännu rätt ovanligt, det liksom tar sin stund. Det är bra med 9 månader så man hinner mogna till tanken..OBS! Inget babyspråk/prat från min sida, det där med daltande röst är inte min grej. 

 

Annars så det där med folk som börjar klappa en på magen är rätt nytt. Några gånger har det redan hänt och jag blir lika paff varje gång. Det handlar då om bekanta som man knappt känner. Varför gör man så egentligen? Vet inte riktigt var jag skall stå med det där som kallas integritet och "own space". Nåväl, det klarar jag av, så länge ingen klappar en på brösten och säger "oj så de börjar bli stora och fyllda med mjölk".