Mumintrollet

Okay hör ni gott folk! Tur att jag inte bara satt hemma idag, då kunde det här ha blivit rätt tråkigt. Nu skall jag berätta "kort" om min dag (Det där med att formulera mig kort har aldrig varit min grej)


Nå till en början så klädde jag på mig och satte på lite make-up, eftersom jag skulle iväg på vift till Esbo. Börjar bli allt mer kär i min mage, som hela tiden blir mer verklig, men ack tyngre för var dag. Därav blev det en masubild, nu i mitten av v.30 (29+4)

Sen blev det mat i Wok Up i Iso Omena. S-etutarjous chicken wok med blåbärsefterrätt. Såg godare ut än den var, så det blev inte många skedar. Måste äta för att sedan orka gå ut på långpromenad med Jenna och Aaron.

Lilla 5 månader gamla Aaron som nog snart börjar krypa, han är så stadig och stark av sig.

Han tyckte det var roligt när jag kastade lakanet över honom och lät som en gris. Oj om äldre barn vore lika lätta att underhålla. Oink Oink.

Jenna var som en liten färgklick bland allt det vita. Däremot var det rätt tungt att pusha på vagnen i snön då ringarna vände sig. Jag gav snällt upp efter en stund och överlät Jenna sköta det..tillräckligt för mig redan att bära i magen. Kortfattat kände jag mig långsam som en sköldpadda och som en anka då jag gick. Det syns ju inte med rocken på att jag är gravid..såg väl ut som om jag gick med skit i byxan men det hjälps inte. Orkar inte sätta upp en skylt på ryggen var det står: "Varning! Gravid kvinna gående".

Det är kul med snö!(förutom i trafiken..). Titta bara vad barnen på gården hade gjort! Hade jag varit lite mindre hade jag krypit in dit och lekt.

Att stå på busshållplatsen har sina hinder. Där lär sittas igen typ i vår..insnöat var ordet. Lite sådär är det ju faktiskt överallt.

Det där med att köra i snöstorm är mindre skoj. Här syns inte ens att det snöar. Märks nog att väglaget är oberäkneligt, på 100km/h vägar körde de flesta omkring 70. Nu lär min mamma läxa upp mig över att ta bilder och leka med mobilen då man kör i dylikt väder. Promise not to do it again..

Men jag kom hem i tryggt förvar! På vägen åkte jag via butiken, var vrålhungrig igen.

Det blev något som gick snabbt-- inser varje gång då jag ätit mikromat hur skräp sådant är. Suck. Men efterrätten smakade himmelskt gott. Ni ser ju även mig, lilla grisen, som förväntatsfullt väntar på delikatessen..men måste ändå tillägga jag också köpte färdig ceasar-sallad, att jag också får grönt i mig :)

Min bror och fru skall på några dagars resa, och under tiden är deras tjejer på cirka 2 och 4 år hos oss. Jag köpte lite "mutbart" från butiken utifall det bli gnäll i stugan, tror nog det kommer till hands vid något skede..

Här kommer det vara liv i luckan under några dagar. Den yngsta är i en fas då hon vill röra och försöka på allt, vilket resulterar i att hon skall övervakas med skarpa ögon. Äldre klarar sig finemang på egen hand, men har energi ibland så det räcker till hela Evitskog. Däremot snäll och hjälpsam tjej - hon kom fram till mamma och sade: "Kan jag få hjälpa dig laga mat, det är så kiva". Jag skulle gärna höra den repliken också lite oftare i vårt hushåll...*vink vink*

Den äldstas första brev till julgubben. Flaggorna, texten och hjärtat klarade hon av genom av själv..däremot måste jag nog erkänna att det är min kaffepanna och mumin (förutom färgerna). Då jag ritade kaffepannan sade tjejen till mig: "Varför ritar du en snögubbe?" Gee..thanks :) Det är från barnen man hör sanningen. Men sen igen, jag har ju inte ritat en kaffepanna sedan typ..lågstadiet?

Brorsan hade fått ny mobil. Så käääääääääääära julgubbe: Den kan också sättas till på min lista. Inget har ändrat sedan vi var små - sådant brorsan har vill jag också ha! :)

På kvällen blev det korvgrillning och debut för stora M. Hon tyckte det var härligt, och dessutom fick man ju varmt från elden!

Barn och ketchup är nog en kombo som går hand i hand..

Det var min dag sådär i huvudpunkter. Nu önskar jag er godnatt och så hörs vi imorgon igen!